Möt Habiteums vaktmästare och uppfinnare

Möt Habiteums vaktmästare Gunnar – en uppfinnare som trollar fram hållbara lösningar av material som ligger och skräpar. Hur han går till väga? ”Jag bara fixar det ni vill ha fixat.” Allt började med en femåring som behövde ett verktyg.

Jag heter Gunnar Karlsson och arbetar som vaktmästare på Habiteum sedan förra året. Innovation och kreativa lösningar ligger mig varm om hjärtat, 24 timmar per dygn – minst. Jag tror att allting började när jag var fem år och jag ville att pappa skulle laga en trasig hammare som jag skulle använda. Pappa satte hammaren i mina händer och sa ”lös det själv”. Med stor tillit, inser jag nu långt senare, lät han mig gå ut i snickarverkstaden och reparera verktyget på egen hand.

Gunnar har hjälpt till att installera Habiteums aquaponic – kretslopp med fiskar som göder växter.

Sedan dess har jag byggt om saker för att de ska fungera bättre. Här på Habiteum känner jag mig som fisken i vattnet. Att få skapa saker med återbrukat material är otroligt stimulerade. Och att hjälpa andra med deras innovationer och vara ett bollplank är minst lika kul. Jag vet inte riktigt hur man skall benämna min roll på Habiteum egentligen. Jag bara fixar det kollegor och medskapare vill ha fixat.

Ensam är inte stark

Som innovatör ligger mina styrkor i att se lösningar som många andra missar. Jag gillar att arbeta utefter konceptet Less is more. Något som också är viktig är att våga prata och dela med sig av tankar och funderingar kring sina egna innovationer. Ensam är inte stark när det gäller innovationsarbete.

Vet jag vad jag pratar om? Ja kanske.

Jag var tidigare vice ordförande i Svenska Uppfinnareföreningen i Helsingborg. Är med i en innovationsgrupp bestående av vd, ingenjör, designer och jag som innovatör. I min egen innovationsportfölj ligger både ett amerikansk och ett svenskt patent.

Som sagt har jag alltid uppfunnit. Men jag tog steget fullt ut för cirka 10 år sedan. Det redovisades ett problem i en rapport. Jag vände då mig till min fru Åsa och sa att detta kunde jag lösa bättre.

Vi diskuterade en stund och så ställde jag frågan om hon ville ställa upp på utvecklingsresan framåt. Jag kommer ihåg att jag sa att det kommer att bli väldigt dyrt och ta lång tid. Beslutet låg helt och hållet hos henne. Svaret blev ”Kör på”.

Modet kom ur stödet jag kände från Åsa. Tyvärr fick jag rätt om både tid och pengar. Två gånger har jag satsat precis alla pengar jag haft.

Kan hemlig innovation få fler att cykla?

Inom innovationssatsningen H22 jag har lämnat in en idé kopplad till cykling och fått positiv respons. Hoppas kunna återkomma inom ett par veckor och berätta mer om hur idén ska förverkligas. Vore kul att få bidra i stadens innovationsarbete och samtidigt knuffa fler till att sätta sig på cykeln och må bättre.

Jag fick nyligen frågan om vad som är min dröminnovation. Det är en energilösning. Den har funnits i mitt huvud några år. Jag vet inte om den supersmart eller om jag är superkorkad, har i vilket fall aldrig nämnt den för någon – ännu…

/Gunnar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *